känner mig otålig och förbannad men ändå helt lamslagen allt känns jävligt onödigt.... vi kommer alla dö nån gång varför inte ta ut det i förskott... känns som jag har fastnat i skit som är så jävla segt när jag rör mig klibbar det sig fast ännu mer kan någon värma min frusna själ kan någon lappa ihop mitt trasiga hjärta kan någon hjälpa mig upp på benen igen och åter lära mig stå