det är otroligt vad man kan fakea. klistra på ett leende och allt är glömt. men det skaver. ville träffa lite av släkten... .antagligen för sista gången..... hmmm.... börjar bli sjukt irriterad på alla som säger att de bryr sig men de skiter fullständigt i mig egentligen. ni bara säger så för att det är så man "ska" säga.
jag har lyckats sabba flera vänskapsband denna helg för.... ingen jävla aning.... jag ville bara vara shysst men nej.... jag är aldrig tillräckligt bra. det kommer jag aldrig bli. jag försöker vara perfekt, verkligen! men förlåt.... jag bara misslyckas hela tin'
jag kan knappt göra någon vardaglig syssla längre för jag får för stor prestations ångest.
jävla dilemma! jag vill träffa de i stockholm men jag klarar inte av väntan...... vill bara försvinna....
fan