det enda jag ver ar att jag har en deppression och jo jag får hjälp. men det är inte bara att lappa ihop ett skrapsår eller gipsa ett ben eller så. prykiska grejer är på en helt annan nivå. det är ingen man kan "ta" på vilket gör det mycket svårare.
men det är som det är.
psykiska problem är så tabu, vilket inte gör saken bättre.
men man får ta en dag i sänder och kämpa vidare.