jag kastas mellan den ena hemska drömmen efter den andra. vaknar tillslut med ett ljudlöst skrik...... jag ligger där en lång stund och bara stirrar in i väggen å andas små korta andetag. tillslut börjar mitt hjärta slå i någolunda mänsklig takt och jag vänder mig om för att se om jag har väckt min rumskompis. och ja hon va vaken. jag känner hur en enorm våg av skuld sköljer över mig. hon tittar på mig...... ska jag säga något? vågar inte...... blundar och försöker, fastän jag vet att det är meningslöst, somna om. känner en andra våg av skuld och ångest när Ann-Janette tittar till mig och ser att jag är vaken. hon säger inget utan bara nickar och går. hör sedan hur dörrklockan brölar ut sitt meddelande om att någon vill in. (vill å vill, vem fan VILL hit?! men in ska de iallafall) "undra...... hmm...... förmodligen LPT i alla fall......" tänker jag men ger mig snabbt en mental örfil och bannar mig över att jag har sådant idiotiskt kontroll behov. "ååh isabell din idiot! *smack* det kallas integretet din efterblivna tönt *smack* *smack* *smack*" började bli regält hungrig nu...... ville inte gå upp...... det är rätt åt mig att ligga hungrig i 6 timmar tills frukosten klockan 9. knep ihop ögonen och kröp ihop till en liten boll. efter en liten stund hör jag min rumskompis viska något till mig och den tredje skuldkänsle-vågen sköljde över mig men jag svarade tyst och artigt. men nej det var inte tillräcklig bra. bad om förlåtelse för att jag väckt henne, hon sa att det va lugnt men jag gick inte på det. lät ytterligare en mental örfil landa hårt på min kind. det där med mentala örfilar var bara en markering, de räckte inte på långa vägar. det är bara för att hålla räkningen på hur mycket jag skulle göra fysiskt så fort jag fick tillfälle. det har börjat byggas på rätt regält nu. jag hoppades att jag skulle kunna hinna på mig att samla så mycket att jag inte överlever nästa urladdning. bara jag inte skadar någon annan! funderar en lång stund om jag ska ta ut det redan nu och få det överstökat så jag inte kan sabba för fler folk. men jag avbryts mitt i tanken när jag råkar hitta hennes fb sida...... hon som nu är en riktig ängel en sådan med vingar och gloria å allt. känner hur en tår sakta kryper över min kind...... saknar henne...... ligger och bara stirrar rakt in i väggen en lång lång stund...... vad fan ska jag göra?